Dubbeltänk

Det finns många politiska partier i USA, men på grund av hur valsystemet är utformat har endast de som är demokrater eller republikaner någon realistisk chans att bli valda till kongressen, senaten och presidentposten

Det finns i praktiken mindre grupper inom de stora partierna som kämpar med varandra inbördes om inflytande inom partiet. Dels handlar det om att ha många åsiktsfränder i kongressen och senaten, men det handlar också om poster inom partierna och hur mycket partiet platform återspeglar de egna ideerna. Det som är viktigast för en lekman att ha koll på detta val är den progressiva falangen inom demokriska partiet.

Bernie Sanders gav Hillary Clinton en rejäl match förra primärvalet och Sanders stod för den progressiva falangen. De driver frågor som ökad skatt på höginkomsttagare och företag, statligt finansierad sjukvård, krafttag mot koldioxidutsläpp genom en omläggning av energipolitiken, en fredlig utrikespolitik, legalisering av marijuana, begränsningar för företags och förmögna individers finansiella stöd till politiker, aborträtt och en höjd minimilön.

Demokraterna styrdes 2015-16 av sin moderate eller centrist - falang (aggressivare utrikespolitik, mer konservativ politik) och gör det till en viss del fortfarande. Däremot har den progressiva falangen, i Bernie Sanders kölvatten blivit oändligt mycket starkare på många sätt.

Plattformen

Av de 20+ kandidaterna som försöker bli presidentkandidat är nu i stort sett alla för någon form av statlig sjukvård och någon form av progressiv miljöpolitik, kallad “green new deal” och de flesta har varianter av flera av de andra progressiva ideerna. I stort sett alla demokratiska kandidater har lovat att inte ta emot pengar från fossil bränsle företag. Detta beror på att det har blivit en stor kurskorrigering av politiken inom det demokratiska partiet åt det progressiva hållet.

Kandidaterna

Det fanns i början av förra primärvalsprocessen en progressiva kandidat - Sanders. Han låg 60 procentenheter efter Clinton innan första debatten. Bland denna omgångs kandidater är Sanders, Warren, Gabbard, Williamsson och till en viss del Yang och kanske Inslee progressiva. Alla dessa har kvalat in till de första två debatterna och Sanders och Warren har legat stadigt på andra och tredje plats i opinionsundersökningar.

Justice Democrats

Ett sätt att tvinga ett parti att lyssna på ens förslag är att ställa upp med en egen kandidat i ett primärval mot en kandidat från det partiet som man inte tycker om. Detta gjorde Justice Democrats, en organisation som grundades bland annat av progressiva medieprofilerna Kyle Kulinski och Cenk Uygur. De samlade in pengar och hjälpte till med finansiering och organisation till ett sextiotal progressiva demokrater som utmanade andra demokratiska kandidater i olika primärval, där ett tjugotal lyckades slå ut den kandidaten som hade partiets stöd och sex lyckades vinna kongressplatsen. Jag rekommenderar dokumentären Knock down the house om detta för folk som är intresserade. Att det går att slå ut etablerade demokrater som inte driver tillräckligt progressiv politik och att inte ens gamla politiska rävar sitter säkert är ett ordentligt skrämskott. Ofta sitter nämligen partiets toppar i distrikt som demokraterna nästan alltid vinner, som distrikt i New York och Kalifornien. Den absolut största skalpen var Joe Crowley som var en av demokraternas ledare i kongressen, vilket tar oss till nästa rubrik.

Superstjärnan

Den som slog ut Joe Crowley var den 29-åriga bartendern och gräsrotsaktivisten  Alexandria Ocasio-Cortez. Hon är ung, snygg, påläst, vältalig, mycket progressiv och mycket driven. Hon har på kort tid också blivit omåttligt populär bland progressiva och känd (för att vara kongressledamot). Jag bedömer att hon är den enda politikern utanför primärvalet vars stöd till en kandidat i detta val kan göra skillnad.