Dubbeltänk

För de som inte följt amerikansk politik tänkte jag att jag skulle skriva lite om den splittring som just nu finns inom partierna och vad den beror på.

 

Många yngre väljare får all sin information från nätet och inte via traditionella nyhetskällor. Medan de yngre väljarna fortfarande är en minoritet så blir de fler och fler och fler äldre dör varje år.

 

De yngre på högersidan är ofta libertarianer, som tror på liten statlig inblandning i människors affärer. De är ofta inte tok-kristna och är helt ok med rättigheter för homosexuella och abort. De är emot USAs ambitioner på att vara världspolis och emot krig. De vill framförallt punktera det nuvarande ekonomiska systemet där en, för att göra en lång historia kort halvprivat bank, federal reserve används för att finansiera sagda krig.

 

De yngre på vänstersidan är ofta progressiva, de tror på att traditionellt utsatta grupper, inte bara färgade och fattiga utan även kvinnor, homosexuella och transpersoner skall få åtminstone samma möjligheter som heterosexuella vita män och de anser att det nuvarande systemet förfördelar just heterosexuella vita män. De vill också ha en markant ökning av välfärdsprogram, de är ofta för invandring och kulturell mångfald. Storbanker kommer också för lätt undan, enligt de progressiva och tillåts med maktens goda minne ta emot räddningspaket medan deras VDar plockar ut miljonbonusar.

 

Båda sidor upplever att vanlig politik, som det alltid har varit, att välja mellan Bush eller Kerry, exempelvis, inte är bra nog, att någonting är fel med själva systemet. Det fanns starka vinkar om det redan 2012 med Ron Paul, en kompromisslös libertariansk kandidat på den republikanska sidan som det republikanska partiet behövde mygla med reglerna för att stoppa och som sedan bröt konventionen genom att vägra stödja partiets kandidat. Det kostade enligt mig Mitt Romney presidentposten. På vänstersidan fanns "Occupy Wall Street" rörelsen, som demonstrerade mot ett ekonomiskt system som inte ändras oavsett vem som har makten, som gör de rika rikare och de fattiga fattigare.

 

De senaste Fyra åren har fyra nya årskullar blivit röstberättigade. Folk som får all sin information online. Folk som är jävligt trötta på vanlig politik, folk som inte ens skulle resa sig ur soffan för att rösta på Bush eller Kerry. De vill ha någon som kan få till verklig förändring, någon som tar upp deras frågor.

 

2016 kommer två, eller kanske till och med tre kandidater som tar detta till en ny nivå. På den republikanska sidan har etablissemanget redan förlorat. Deras sista hopp är släckt och det är över. Valet står mellan Cruz som bland annat har röstat med Rand Paul om att hejda Federal Reserves makt och populisten Donald Trump, vars plattform till mycket bygger på att amerikanska arbetare har förlorat jobb och fått sin köpkraft sänkt på grund av frihandelsavtal och korrupta politiker.

 

 

Detta är också vad Sanders supportrar känner. Systemet i sig är korrupt. Sanders kampanj saknar motstycke i amerikansk politik. På mindre än ett år har han gått ifrån att vara okänd till att pressa Clinton in i det sista. Precis som Ron Paul innan lyckades han trots mediamörker och en brist på miljardärer som vill ha honom vald få ut sitt budskap, tack vare många privatpersoner som skänker pengar och internet. Denna gång ännu bättre. oavsett hur det går har han vunnit, han har fått ut sitt budskap.

 

 

Det finns ett hopp kvar för etablissemanget, nämligen Hillary Clinton. Hon är kanske den bästa politikern någonsin, med stöd av nästan alla etablissemangsfigurer. Hon kan vinna mot Sanders och sedan vinna mot Trump eller Cruz.

 

Men ni skall vara medvetna om att ni ser historia här. Detta blir etablissemangets sista valseger, om det nu blir någon. Sista gången "the lesser of two evils" vinner.

 

I alla fall för en tid framåt.