Dubbeltänk

När jag nu presenterar republikanska kandidater kommer jag inte gå in på djupet på vad någon av dem tycker, om de inte markant avviker från andra kandidater eller nämna stöd av släktingar eller andra man kan förvänta sig, som exempelvis senatorer och kongressledamöter från den stat som kandidaten är guvernör i. Om inget nämns om en kandidats åsikter kan vi utgå ifrån att de är för en mycket restriktivare invandringspolitik, för en aggressiv utrikespolitik, för fängelsestraff för innehav av marijuana, för generellt hårdare straff för allt, emot begränsningar i rätten att bära vapen, emot abort, för en platt skatteskala (som att alla oavsett inkomst betalar 14% i skatt), emot fackföreningar, emot höjningar i minimilönen, emot homoäktenskap, emot ”Obamacare” samt att de vill framstå som en mycket djupt troende kristen och mysig, trogen familjefar.

Chris Christie

New Jerseys guvernör och ordföranden i organisationen för republikanska guvernörer Chris Christie var en toppkandidat i de tidiga spekulationerna om vem som skulle kunna vara republikanernas nya presidentkandidat. Han är politiskt en bit bort från den absoluta kristna högerkanten. Han tror inte att homosexualitet är ett val, han är för medicinsk marijuana, i New Jersey har han höjt minimilönen, varit för strikta vapenlagar, infört vård istället för fängelse för förstagångsförbrytare i narkotikafall och gjort det möjligt för illegala invandrare att gå i skolan. Under orkanen Katrinas härjningar samarbetade han också med federala regeringen och sågs skaka hand och hördes säga trevliga sker om Obama. För att kunna vara republikanernas kandidat måste han dock först vinna primärval i en massa stater där ovanstående i bästa fall ses som tecken på svaghet och i värsta fall ren ondska. Inget tyder på att det kommer gå bättre för honom i primärvalet än för Rudi Giuliani 2008, dvs dåligt.

John Kasich

Förutom att ha varit kongressledarmot och nu senast guvernör i Ohio har han haft ett program på konservativa Fox News och arbetat som bankinvesterare Han kvalade in till sista platsen till debatten, men behöver i detta startfält ordentligt visa framfötterna för att ha någon chans.

Rand Paul

Paul är en av de republikaner som får många mindre donationer till sin kampanj, även om han hittills inte har visat sig ha samma framgång som sin far. Han har även superPACs med omkring 7 miljoner insamlade. Lyckas han etablera sig som det liberala alternativet finns det både pengar och gräsrotsstöd att hämta där. Paul har också visat sig vara en lagspelare, då han i förra valet uttalade sitt stöd för Mitt Romney. Han har haft flest intervjuer på Fox News av alla republikanska kandidater och hållit sig aktuell i debatten med sitt uttalade motstånd mot Obama-regeringens avlyssning och andvändning av drones. Han sticker även ut med sina krav på en översyn av Federal Reserve (ungefär riksbanken), att NSAs spionage mot amerikaner måste upphöra och att en politiker endast skall få sitta i ett antal perioder (kanske åtta år) för att undvika karriärspolitiker. Han har även en viss trovärdighet bland liberaler bland de oberoende väljare som normalt lutar åt demokraterna, men i ett val mellan Paul och Clinton kanske han kan sno åt sig de rösterna. Han har stöd av Alex Jones, en libertariansk konspirationsteoretiker och radiopersonlighet som har en stor, ung publik.

Marco Rubio

Rubio är en Kuban-Amerian och senator i Florida. Rubio har även han en del pengastinna backare till sina superPACs och ligger bra till när det gäller insamlade pengar. Han är liksom Ted Cruz kuban -amerikan och 44 år. De tävlar med andra ord om ”44-årig kuban-amerikansk senator i en stor stat med klassiskt republikanska värderingar och som känner ett gäng frikostiga miljardärer” titeln.

Ben Carson

Carson är den enda afro-amerikanska kandidaten i detta val. Han var innan han gav sig in i politiken en renommerad neurokirurg och har hyfsat stöd i opinionsmätningarna och har samlat in runt 11 miljoner dollar i små donationer. Han har inga kraftfulla superPACs bakom sig. I Sakfrågorna avviker han inte särskilt från någon av de andra i huvudfåran, vilket antagligen betyder att han är mer karismatisk än en del av hans motståndare.

Mike Huckabee

Vid republikanska primärvalen 2008 vann Huckabee 7 Stater inklusive Iowa (den första i turordningen).  Hans pengainsamling är i sammanhanget inget att skriva hem om, men han är populär och känd och kan ställa till problem för etablisemangskandidater både i Iowa och i Södern. Han har stöd av den folkkäre kampsportaren och skådespelaren Chuck Norris.

Ted Cruz

Ted Cruz är en för sammanhanget ung (44 år) kuban-amerikan. Han har trots det visat framfötterna ordentligt i politiken. Han har under sina senaste fyra år som senator från Texas suttit i en hel del av senatens kommittéer. Ted Cruz har dels många som ger mindre bidrag till hans kampanj, som har 14 millioner dollar, men har även ett par tunga namn som donerar till hans superPAC som har samlat in 38 miljoner hittills, nästan allt kommer från tre familjer, vilket gör att han är den som har fått mest pengar från minst antal personer. Cruz identifierar med "Tea Party" falangen av partiet.

Jeb Bush

Bush har lyckats bli både vald och omvald som guvernör i Florida, något som ingen annan republikan har lyckats med. Bush började samla in pengar till sin kampanj med två veckor kvar tills han måste skicka in papperna för det kvartalet. Han hade då koncentrerat sig på att samla pengar till sitt super PAC ”Right to Rise”. Enligt uppgift strax över 100 miljoner. Han visste då att Clinton hade samlat in 45 miljoner dollar, 15 miljoner mer än hennes siffra från 2008, vilket var det förra rekordet. Han var tvungen att visa en hygglig siffra. Vad sägs om 11,4 Miljoner dollar på två veckor? Han är en solklar etablisemangskandidat och hans största nackdel är nog att han heter Bush, samt att han inte är den vassaste debattören. Hans insamling till kampanjen består dessutom nästan bara av donationer på 2700 dollar, så till skillnad från Paul, Carson, Sanders och Clinton har han inte så mycket mer att hämta där.

Scott Walker

Walker är den enda som har kommit nära Trump I visa opinionsmätningar, och ligger före Trump i mätningar i Iowa, men vi vet inte än vilka finanser han har då han kandiderade sent. Walker är hatad av demokrater och prisad av republikaner då han i egenskap av guvernör i Wisconsin kämpade och vann mot fackföreningsrörelser då han minskade offentliganställdas löner, vilket ledde till stora protetester, bland annat ett framtvingat nyval, som han vann.

Donald Trump

Trump stödjer inget superPAC. Han säger sig inte behöva ta lobbyister pengar, eftersom han kan bekosta sin kampanj själv. För att bevisa att han har gräsrotssupport ber han folk donera till kampanjen och säger att han kommer att lägga lika mycket själv. Enligt de formulären han behövde fylla i för att få vara med i debatten hade han tjänat minst en halv miljard de senaste 18 månaderna. Enligt Forbes har han tillgångar på omkring 4 miljarder dollar och enligt honom själv på ”minst 10 miljarder”. Frågan är hur mycket han har tillgängligt, då han kanske inte vill sälja hotell och golfbanor för att ha råd med TV-Reklam.

Trumps åsikter i sakfrågor ligger i linje med partiet, men han har absolut mest aggressiv invandringspolitik och vill bland annat bygga en mur mot Mexico och kasta ut miljontals invandrare som redan är i USA illegalt.

Han är det namn bland det republikanska startfältet som flest känner till, han har kontakter och är en hyfsad talare. Han leder stort i de flesta opinionsmätningar. De flesta, inklusive undertecknad är mycket spänd på vad som kommer hända i en debatt där ”The Donald” är med.

När det kommer en icke-etablisemangskandidat lite utifrån brukar det republikanska partiet och media göra som de gjorde med Ron Paul. Tiga ihjäl, låtsas som om han inte finns, förlöjliga, ändra reglerna och om det krävs, fuska. Med Trump har de händerna fulla, eftersom han kommer att stämma dem för alla oegentligheter och köpa annonsplats om media ignorerar honom och stämma dem om de inte kör annonserna. Fram tills primärvalen början har han även en chans att bestämma sig för att ställa upp som en kandidat för ett tredje parti, något som skulle omöjliggöra en republikansk seger.